Ibland hör jag din röst, fast du inte pratar

Och jag känner din hud under mina händer

Så len och varm, så vacker och orörd

Jag känner ditt hår mellan mina fingrar

Och när jag blundar ser jag in i dina vackra gröna ögon

Du ler svagt och dina läppar snuddar vid mina

Så vackert, så overkligt

Jag kan känna din andedräkt mot min hals

Och dina händer mot min rygg

Jag kan känna allt, även när du gått

Jag sprang
Men inte tillräckligt fort
Det hann ifatt mig
Fyra månader, kanske tre
Sen orkade jag inte längre
Jag föll, så jävla hårt
Marken var kall och smutsig
Det var över mig
Jag kände dess andedräkt mot min kind
Jag försökte resa mig, men jag var för svag
Folk såg mig, men gjorde inget
De lät mig utnyttjas
De såg, de vände ryggen till
Jag förstår dem, för det var ingen vacker syn
Min vilja försvann, mitt hopp, mitt allt
Jag låg där på marken
Svag och eländig
Jag försökte springa ifrån det
Men jag sprang för långsamt
Jag kände hur det tryckte ner mig
Det slog mig så att tårarna rann
Ärren det gav mig kommer aldrig att försvinna
Plötsligt
Någon steg fram, tog min hand
Hjälpte mig upp
Torkade mina tårar och plåstrade om mina sår
Jag vet vad som gjorde det, jag kommer alltid att minnas
Jag kommer aldrig att glömma
När livet våldtog mig

Hon minns knappt skratten
18 år och hon minns knappt skratten
Bara grälen, bråken
Hennes bror
Hennes pappa
Alla visste, många såg
Men ändå tystnad
Hon minns, fast hon inte vill
Flera sömnlösa nätter
Skvaller i skolan
Hon minns det så väl
Alla knuffar och slag
De oändliga grälen
Alla utan mening och grund
Hon minns allt
Känslorna och gråten
Hennes bror
Hennes pappa
Ständigt i bråk
Slag
Blod
Stolthet
Hon minns allt det
Och tårarna som kom när hon såg det
Kväll efter kväll
Slagsmål och bråk
Dag efter dag
Alla dessa försök att låtsas
Behålla sin stolthet
År efter år
Tyngd av tystheten
Tyngd av det förflutna
Tyngd av den ickebefintliga stoltheten
Hon minns knappt skratten
18 år och hon minns knappt glädjen som fanns

Hon sitter där
Tyst
Vill inte höra
Nallen i hennes famn
Kramas hårt
Hon vill inte höra
Bråket utanför
Genom väggen hör hon
Skriken, hoten, bråket
Hon kramar nallen hårdare
Håller om honom
Viskar att hon älskar honom
Broderns röst ekar i huset
Mammans gråt i bakgrunden
Pappans ilska som skär i själen
Hon vill inte höra
Men måste
Hon vill blunda och glömma
Men hon vågar inte
Hon vill sluta finnas
Men hon kan inte
Hon hör när det smäller till
Tydligt
Precis utanför dörren
Nallens kind mot hennes
Hjärtslagen som känns
Hon lever men vill dö
Vill få ett slut på allt
Men kan inte

Tystnad
Endast mammans gråt hörs
Pappans mummel
Broderns steg i hallen
Snart en smäll i ytterdörren
Väggen har tystnat
Men flickan förstår, hon vet
Den kommer att tala igen

Ditt hår var så rött att jag ville röra vid det
Din hy var så blek att jag ville kyssa den
Ditt liv var så ensamt att jag ville bli en del av det

Hon kan inte öppna ögonen
Hon vågar inte
Hon vill inte se allt som hon har missat
Allt det där vackra som har funnits utan att hon har vetat om det